r a k b l a d s v i n d a r .
översvämningar av havets salta lödder.
det ödelägger oss och bäddar oss för den sista natten.
delar av bortglömda foster, dess rester,
på d e t s t o r a h å l e t s köttväggar.
öknens slöja gömmer döden i sandhavet.
svartmålade minareter,
förstörda kupoler,
koraner trasade,
skägg satta på eld.
blodregn och änglafjädrar,
guld från glorior smälta;
det heliga giftets gasdöd
och djävulens kokande olja
som strilar ner
från himmelen!
allt ogräs och alla tistlar och nässlor sammanstrålar i hemlig konspiration
för att planera och koordinera sitt uppror mot skönhetens despotiska tyranni.
ett plågat barn är låst i bojor
som är svetsade till skorpan av en värld
ännu ej mogen att kräla ur sin moders inre.
jag ser vargen i brynet,
vår värld går under snart.
men inte i eld, svavel, blod och storm,
utan lindad mjukt i tystnad.
ungefär som en skrumpnande växt.
så kommer det se ut:
förstörelsens ödespöken har redan börjat
trampa blåklockorna tillbaka till helvetet.
saker och ting som inte ännu borde dö
slocknar och dör ut som bordsljus
på ett väldigt odramatiskt
och förtvivlande sätt…
nu stinker vårens grönska surt
som nåt alldeles för länge kvarglömt
och en söt liten lönn gråter våldtäktstårar
med monstrets sperma tjockt där nere
i det som förut varit orört.
en distinkt doft av lavendel och ruttna vaktelägg
smeker hennes näsvingar som inandas
med vidaste gavlar ångestens likblomma
som slagit upp i tusentals diken runtom.
dimman skingrar över alla skogens tjärn.
något enormt gäspar och jämrar sig.
mjölken har lapats under nattens tysta timmar
av något oinbjudet och ovälkommet.
kattorna har irrat sig bortkomna i törnbuskar
och ögon är stuckna och trädda på strån
som smultron i april.
det rinner in saltvatten
i våra sjöar och åar utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar