existential poem #29 - self-worship/self-hatred

astrologers proclaim the year of the child-rapist
and newborn baby orifices await ravaging;
such are the ways,
   and all this
   in the honor of the sacred ---
   for the holy cause
   --- the holy, holy cause ---
   of self-enlightenment;
 
dung takes shape
in the hands of the sculptor
and rotten wood
build the hut of the hermit;
ugliness comes in pairs, in twins,
to a self-obsessed mother
and a volatile father, crown-prince of abuse:
all people are given disgusting and offensive hands
in a game of cards that will absolutely rape the world ---
but I, I swim splendidly
in the beauties and riches of life,
like a happy, happy, happy clown-fish.

also,
I beat myself with iron rods of irony
and walk about freely, Maldoror-like
through the sarcasm-chasm
this world really is (to me).

the awakening
    of the spirit ---
    stuck
in the static between oceans
in the midst
of the nothingness
bordering the thresholds
of all vertiginious abysses
beyond the waters
over the edge --
demands sacrifice;
    boundary-shattering;
    perversive indulgement
    and everything else
    I have consciously and unconsciously left out
    in this text
    due to the harrowing fear
    of myself
    and my own sullen moral-ethic, literary,
    and self-destructive capabilities.

Dying breaths

https://soundcloud.com/theendcommune/sets/phantasmagore

töntig dikt

en mardröm av spindelnät trasslar
horisonten som ger upp
och dör martyrdöden;
tiotusen vattenfall
med slingor av svärta och manodepressivitet ---
strömmar dödligt virus

det är förvisso känt att små eldar växer
till brinnande skogar
men de vidrigaste illdåd motiveras ändå av kärlek.
hjärtat är en enorm kvarn
som bara mal och mal och mal
tills din personlighet blivit till fint mjöl.

en grotta av eld och sten
skyddar änglarna från haglet
som öser ner från himmelen ---
horseberoende apostlar suger kuk för pengar ---
jag såg en fitta sälja sin dotter
för en säck ris.

döda barn gråter
och fula människor får upprättelse,
naturkatastroferna avlöser varandra,
grotesk utveckling
av människans historia ---
tragikomisk grande finale, lol

poem "like sati widows"

when the fields are abundant with rye sad as children,
    and the crops sing like Sati widows
    the most depressive tune of all.
when the rotting forage of all the ages
  bear witness
    to the coming of the hoarfrost holocaust,
one shall reap --- maybe ----

   or not.

    burn all bridges behind you ---
       scorch the earth
       and your dying fields 
    with ...lightning
    ...and with pesticides;
strike the mills
    and the guilds of workers
    with the furor of a tyrants' hand
and let loose the livestock
   to graze, mate, and walk about freely
   in the shadowlands of the world
   amongst the werewolves, the frowned lepers,
   and the gloomy spirits of the woodlands ---
       sweeping eerily,
       ravenous, and as fierce as the love for death. 
  
the reaping
the threshing
and the winnowing
   of this vast soil --- call it the plateau of life ---
   will be useless
   in the absence of an absolutely godlike effort
and this insight alone
   begs the question of the worthiness of it all,
   and puts on trial
   the notion  
   of the 'intrinsic' honorability of existence
   we have been fed
   with the milk of a mothers' love.

    your soil is yours ---

the murder of oneself
is surely a way to harvest ---
the reaping
   of yet another human life

existential poem #7 "inanna in the flesh"

 can i
     become the one
     leaving behind
     a mother in the clutches of grief
     and the psychotic darkness of a sister
     in dire need of direction---
  can i
     become the myth
     grandmothers tell
     to children
     at bedtime

when the fear of life
    outspans
    the fear of dying
in terms of spiritual terror
    one can but choose :::
when life's terror
    outweighs
    death's terror
one can but choose
   what one wants:
   the cholera of death or a syphilis of life?
   ( --- remember: not choosing is always a choice in itself --- )

   --- appendix ---    

     my sister and my mother is holding me back
     together we create a fierce feminine trinity:
     the insane, the strong, and the wise.
  TOGETHER
  WE FORM
  INANNA
  IN THE FLESH

"come in, i heard a voice from inside"

What Began As A Self-Portrait

Remake of an year old self-portrait, with the help of Marshall "Do" Applewhite, childhood heirlooms, Jämtland and the recurring whirligig.

Gamla texter

SPÄDBARNETS LIDANDE:

Man kunde tro att spädbarnet icke varit medveten de första åren av sin livstid, att det allt eftersom planteras små fläckar av medvetande i tillvaron som sedan blommar ut till ett fullvuxet och medvetet djur - men trots detta ska man inte tro att spädbarnet är befriat ifrån lidande och amoralism. Tvärt om.

Spädbarnet upplever under sin första tid som människa det största kval som finnes eftersom dennes livmodersdrömmar om det fria valet och sinnenas njutningar krossas och liknar numera en mardröm. Det oskyldiga och rena barnet kan inte annat göra än att svälja de lögner och piskrapp som väntar. Därför gråter modern och skötet eftersom ännu en ristning ärrat jordskorpan, medan fadern och lemmen skrattar krampaktigt åt att olyckan endast hört startskottet. 

Mina lustar tar över mig! Om jag skriver kanske jag skäms och tvingar sirenerna till reträtt. 
'Jo' säger min penis, 'Nej' säger jag.