men uppbådar en styrka nog inom sig
att avstå
från att återgälda
svinens avklädande blickar,
för oskuldsköttets vackerhet ljusförses
av en förlorad och bitter måne
som spränger sina egna rostiga gränser
intill och inpå den intethet
som hungrar efter den, och som i en dunst av ömsesidig lusta
ävenledes efterhungras
av månen egna gap;
en vildsint måne
som gudarnas glädeflickor;
deras tunikor gnistra av kyskhet
men fittorna skrika av ett annat mål
och tyget av sammett kan ej smutsas nog
så länge hon förmår trampa rätt
över de fält och de kolnade stigar
som dock är gillrade
med djävulens sluga fällor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar