nihilismens kråshajar
som glider sina fjäll
mot den dykalla bottnen
på jakt efter syfte
och mening nog att fortsätta med denna jävla skit
som världshavens saprofyter
ber
till tiamat
att hon må fälla ännu en majestätisk val
så att de må
lyckas övervintra
ytterligare en arktisk piskning
av vardag, o' heliga vardag -
ett horliv helt enkelt, ett horliv utan motstycke.
kråshajarna kämpar och kämpar, men det blir kallare var minut:
de uppslukas till sist
i ett nafs
av den uråldriga och makabra sjöorm
med hundra långa halsar
vars andedräkter
är de kvalm de famlar sig fram genom,
och vars frälsning
de bett om
i form av den val
som aldrig någonsin föll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar