och många skulle säga till och med ännu högre än så.
så det sägs, och så har sagts.
i vilket fall som helst står slottet där det står.
rätt i ett runstenslandskap
i uppländsk augusti
står denna majestät
i solen bland träden och gräset och löven.
morgonrodnad, febrig dagg
omhuldar kallt,
sen varmt,
sen kallt igen.
en kylig fuktighet, eller en fuktig kyla.
det är väta i gräset längs med slottet
och runtom i den vackra trädgården.
gamla benpipor, kraniespillror, hastigt rivna dagboksblad, spilld bläck.
olyckskorps maskätna vingar. dikter om kärlek och ridderlighet.
något visir från någon gammal tapper krigares hjälm.
allt detta och hundra andra saker och ting.
knäktars kvarglömda artefakter och sådant
kan med enkelhet träffas på, om man bara skulle leta lite omkring.
slottet är enormt och ligger som i en vagga
i en dunge med mörka, hängande träd och ansat buskage.
trevliga bruksmiljöer och öppna uppländska fält med raps
breder ut sig i landskapet runtom.
Östra Aros, ett större samhälle tillika traktens hjärta, ligger bara en kort bit bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar