DET STORA LANDSFÖRVISANDET
jag vill bespotta
denna ateistisk-hedonistiska nykulturens
skrämmande naiva ovilja (och oförmåga)
att abstrahera den upplevda verkligheten.
knappt någon tar längre
den religiösa fenomenologin
helt på allvar.
ingen emfas läggs längre
på att fostra barn i metafysisk deduktion och andlig disciplin (som är Guds två
svärd i världen och som kastar Guds skuggor på jorden).
ej heller kan det gärna förnekas eller förträngas att vårt avhysande av
Guds andliga och filosofiska innebörder har vuxit sig till att i det moderna
tidevarvet bli moralnormer… och ateismens kvicksilvriga tankegods har blivit
kulturkanoniskt accepterat, och har i dess destillerade och folkliga tolkning
(i form av omdömeslöst, insiktslöst och skrämmande naivt ytligt
religionsförakt) till och med vuxit till att bli en i åtminstone
vardagliga men såväl som i skolastiska sammanhang en alldeles förväntad
existentiell och intellektuell disposition. ja, det är en sak för tidsandan att
avgöra och tolka kulturkrigens senaste trender och triumfer, och det har nu för
moderniteten avgjorts med klara bud och besked att ateisten ej ännu får utstå
laga kroppstortyr för sin psyko-religiösa hypoxi, men att hon istället för
detta tilldelas eloge, diplom och medalj för hennes hyllade och bejublade
förvärrande av dem!
och inte nog med det:
detta projekt att
landsförvisa Gud från våra hjärtan
har vuxit…
(från sitt ursprungsställe
som rationell nödvändighet i naturalismens, den vetenskapliga positivismens och
upplysningshumanismens namn; alla vägar från Rousseau leder till de Sade)
…till att bli en moralens, sedens
modets och dygdens högvattenmarkör
i denna ”sköna” nya värld.
en ohelighet och ett
förfall
utan egentligt motstycke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar