vägar som ormar av eld och blod
ringla genom berg av järn och dimma
vildmark tjärn göl tiotusen tunnlar
heder myrar tiotusen vattenfall
det är så vackert -
jag känner mig alldeles hemma.
hordaland ---
landskapet blöder ymnigt
sin skönhet
jag blöder ymnigt
mina syndasår
över detta landskap
som ymnigt blöder
sin skönhet över mig -
som blöder mina synder.
en mild bris av rutten tång och tjära
en vacker stavkyrka rest på ännu glödande kol
i dessa dagar lever det förgågna,
och det som ännu ej skett,
i lika skön symbios som i frän spefullhet.
isande vind uppepå fjället
eteriska skuggor vimla ur tusentals portaler av sten,
en förfluten kärlek hemsöker ännu mig,
och överspiller mitt hjärta med vulkanisk aktivitet.
det är verkligen vackert här---
metempsykotisk nostalgi
slå ut i full blom --- evigt liv.
jag är huldran som smyger längs förvirringens
och trötthetens fjordväggar
i jakt på en hemlighet som ruvats på
genom de heliga kollapsade solarnas epoker
någonstans i den snåriga obygden
av en drake med kollapsade nebulosor som ögon
skulpterad i gråsten,
och krönt till konung under vøringsfossens fall!
hordaland, skönhet:
landskapet blöder ymnigt
sin skönhet ---
jag blöder ymnigt
mina syndasår
över detta landskap
som ymnigt blöder
sin skönhet
över mig ---
som blöder mina synder.
hordaland stal mitt hjärta
men aldrig har jag hört en ursäkt;
en bön om förlåtelse har aldrig nått mig;
jag saknar upprättelse; ånger.
dessa kedjor av berg och och dimma
och hängande gråa moln
kompenserade mig aldrig för min sorg,
så jag fortsatte också gråta---
...blev min wanderlust
så även mitt fördärv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar