UR KONVULSIONER
4.
Lura aldrig en best. Råkar du stöta på en som somnat själv-mjölkande
och själs-ömkande; reta inte upp den, visa absolut inte dess ansikte i en
spegel. En sådan best är inte tafatt och handlingsfattig som det verkar; en
sådan best drivs av misstrogen och saknad kärlek – något mycket farligare än
den vars hjärtkrans pumpats blodig med Afrodites groddar. Nitälskande varelser
är redo att svärta rosenbladen och förgifta chokladen - med sina egna liv. Den
som förlorar i kärlekens tre faser – initieringen, åtagandet och avskiljandet –
är den vredaste demonen att någonsin ikläda sig människa. Tro mig när jag säger
att misogynismen kommer frodas, blomma och explodera i en syndaflod av
hämndlystna tistlar. Mannen kommer vara den parasit som samhället odlat under
kvinnans stöveltramp på väg till det heliga berget. Det är som om hunden
lämnats ensam hemma utan mat och utan lek alldeles för länge, och snart rivs
huset systematiskt ned.
Snart kommer jag ta ett piller, och då kommer kärlekskvalet
tystna - det blir troligen inga fler rader skrivna om detta idag.
5.
Vill jag, eller vill jag inte? Det återstår snart att se.
Detta med magkänsla är sannerligen svårtolkat. Om jag nu har en dålig
sådan; är det då för vad jag precis gjort, vad jag gör just nu, eller för vad
jag kommer att göra? Är känslor kanske något som överskrider tidsbegreppet?
Kanske har jag en dålig magkänsla därför att jag tänker på den, men att den
egentligen är dålig även när jag inte tänker? Kanske har jag en kroniskt dålig
magkänsla därför att jag gjort så många arroganta beslut och försatt mig i
dåliga livssituationer?
Det finns också en möjlighet att magkänslan inte har något
med mig att göra, utan istället med min omgivning. När omgivningen mår dåligt,
då mår jag också dåligt – därför att det inte finns någon gräns oss emellan.
Sant är det dock att min magkänsla blivit behagligare efter
denna konvulsion. Det hade alltså inget med mig att göra trots allt; den fanns
bara i orden. Det var som att ordens peristaltik knutit sig i tarmarna därför
att dem inte fått tala. En manifestation till rummet och tiden var allt som
behövdes, som om dem sökte döden.
--------------------------------------------------------------
13.
Förtröstan är som en hundvalp i knät, tynandes ur händerna
stunden innan du stryker den mot pälsen. Hoppet om tröst är en eskatologi med
moderns livmoder som slöja, men med intets avgrund som upplysning.
14.
Hjärnans formbarhet är en skrämmande verklighet som ger tid
en ny befattning.
15.
Jag inser att mitt förra inlägg var en profetia, eller ämnad
att följas upp och återupptäcka. Vilken gris jag är idag: rädd för att tugga på
nötter men gör det ändå, av frosseri. Mitt hjärta har varit nära att skena, det
måste dokumenteras.
---------------------------------------------------------
19.
Jag vaknar plötsligt, som i amnesi, varpå jag… Varpå, jag…
han? Jag vaknar plötsligt, som i amnesi, och drar in atmosfären i min omgivning;
den är något helt annat än vanligt. Varpå jag vaknat vet jag inte. Det är som
om något i mig driver en stafettpinne framåt, den lämnas över till nästa person
och glömmer i samma skede sin tidigare bärare. Vem runkade av mig i duschen,
nyss? Tack, det var skönt. Vem var han som precis sjöng några rader högt för
sig själv? Varför räds han inte omdömet? Varför kröps det på knäna igår, men på
fötterna idag? Hur kunde jag fröjdas igår, men kräkas över gårdagen? Hur kan
jag möta morgonen utan att lura mig själv?
Varpå, ordet saknar mening. Inget åberopar det andra, ty att entiteter
kommunicerar är endast illusion, en illusion för vadå?
Kan en man våldföra sig på en annan människa, för att sedan driva
rättsprocess mot samma gärningsman?
Vilka är amnesiska och vilka är friska? Skulle en frisk
människa definieras utefter hur väl denne känner begrepp så som ’varpå’,
eller ’sammanhang’? Är amnesi endast en akt av ansvarslöshet, omognad?
Var det samma tanke, den tanke som satte sig ner för att
anteckna?
Vi går som barn med händerna och ansiktet mot glasrutan till
en avgrund; aldrig skall vi komma åt det, aldrig skall vi förstå det, men än
dock måste vi fortsätta försöka att lösa gåtan. De pellets vi får måste vi
tugga – det är de enda som erbjuds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar