nu känner jag av kyrkan
den där successivt stegrande känslan som en vibrator som kittlar själen
känslan av en hopplöshet i livet som ändå är ganska läcker
jag tänker genast på dostoyesky: "om det ej finns gud så är allt tillåtet";
ändå är weltschmerz, wanderlust, saudade, begrepp som jag använder som ryggrad
allting är värdelöst men du kan typ nästan le åt det
röka cigaretter lyssna på töntig polsk hiphop och le åt människorna som trots allt försöker (jag inkluderad)
jag vill helt klart ge upp men det är för många strings attached
för många människor som på något sätt har gjort mig oumbärlig
jag är inte alls bekväm med det --- inte det minsta
så lyrican gör sitt, jag gör mitt, och slasktratten fortsätter surra
som en bikupa eller unga kåta tonåringar
fulla i livets välbehag och en framtidslust så absurd att jag knappast kan kolla utan att cringa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar