jag skäms att äta, jag skäms att ligga till sängs
jag skäms att le åt ett barns leende
jag skäms att skratta, jag skäms att må bra
jag skäms att rena min kropp från mitt vidriga avfall:
jag lagar livsmat i ett stormkök
på landsflykt från Eden,
dödssvulten i idéernas Sibirien -
men skammen ger sig inte.
märglad som ett afrikabarn under en sol imorgon utbrunnen
söker jag min egen kvinna flicka hjältinna:
den maasaiska krigarinnan
med sabeltänder
och ett diadem av blomster och taggtråd,
hon som räddar allt
som en poesi-orm av blod eld död
som ringlar sitt pytonkött
kring svaga rader av ord
medan världen rämnar
i bitar.
jag är en bortsprungen hund på ingenmansland
mellan apatin och empatin
som utkämpar det eviga slaget
någonstans innuti ett förbittrat hjärta
som pulserar ännu svagt.
jag söker något som finns
begraven på en dansk kyrkogård
någonstans mellan torino och bouville -
jag har gått vilse.
jag är en duva utsänd ur en ark byggd av cederträ
men som sedan förirrat sig
över vidderna, de blå...
och skammen ger sig inte.
krigarinnan ...
visar mig min väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar