mitt galleri är dekorerat med förstenade manskroppar och
knästående kvinnokroppar vars ryggrad är förankrade i min vävnad.
med hackan förnedrar jag männens stolthet och skrattar åt spillrorna från det könsorgan som nu liknar makadam,
med tång tvingar jag oskyldiga läppar att omsluta min penis och låter den, likt en fiskekrok, förankra sig i gommen och evinnerligen sippra säd ner i halsen.
med mina ord formulerar jag mitt inre,
och
med fantasin bekräftar jag äcklet
i mina drömmar simmar jag efter ett drunknande spädbarn,
och i simtagen minns jag fantasin om det hål i kraniet; fontanellen.
med skam i kroppen räddar jag den lilla kropp som sjunkit mot botten
och med mina händer omslutna under barnets armar lyfter jag upp den ur evig glömskas mörker
så väljer vi den riktning som lägger band på flest rädslor om oss själva, och som tillsammans med resten som befolkar vår tillvaro, skapar enlighet och reducerar katastroferna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar