som en blöt hund ruska vi oss
och skaka av oss
förtvivlans och maktlöshetens damm
från glasvingar av våld och tårar.
vi följer trevande efter oss själva
som hund efter husse
på vår svartkolnade väg till sollösa fält
där apokryfa exegeter
klättrat jacobs stege i nedgående led,
krossat oblater med tänder av stål
och drucka sig fulla
av jesus påstådda blod
i benkyrkan vid vägens allra slut
vars portar är låsta
vars nycklar, begravda
under kalla eldar, brinnande is
där livsstyrkans strålljus
går igenom som ett bronsspjut
livets gnistrande dodekagon
och klyver alla färger
till spillror av sanning
som dunstar sedan
genom existensens blodröda prisma
och lägger sig som ett nukleärt stoft
över alla vaggor
alla kapell
alla åldringshem
och alla griftegårdar
som vi känner till
och någonsin kommer
känna till.
vi dränka oss själva
i en längtan efter en förlorad guldålder
som kanske aldrig fanns;
metafysiska svallvågor piska
vår besvärjelses stränder
med salt och sand och havets fulaste fisk
vars äckliga ögon stirra
upp emot hemliga myters vakttorn
som lysa med satans rödaste giftöga
över vårt altare.
se oss ---
hur vi nu överlever en värld
mer benägen att ge upphov till smärta,
än till något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar