vetskapen om hur många
andra människor det finns
som aldrig kommer känna av
din existens i det mildaste
men som du skulle älska
och smörja
i kärlekens alla välsignelser
bara du fick en chans
måste väl bryta
även den mest hårdbarkade livskombattant
under ångestens ok!
insikten i varats lidelsefulla natur
och erkännandet
av alltings absoluta värdelöshet
gör en sorgligt livstrött
och nedslagen
i en värld mer benägen att ge upphov
till dunkande smärta
än till livslångt lugn
och belåtenhet.
vetskapen om vilken litet beskuren del
av världens alla förlopp
man egentligen kommer uppleva,
och hur värdelöst ens patetiska perspektiv
i det stora, större
egentligen är... ---
det är en horribel, och förkrossande,
vetskap...
insikten
att varje människa du ser
har ett liv
lika komplext och intensivt som ditt
är så pass sjuk
att jag knappast kan ta den för sann...
31 aug. 2015
CYNISKT EPITAFIUM TILL MÄNNISKAN
vävda på människans allra svagaste
och darrigaste
handled
är lidandets
och slutångestens
mardrömslika dödssärk
som nu falla över hennes dödsbädd,
hennes nakna kropp
och
hennes vidöppna ögon
(hon dog plötsligt och slagen av skräck).
detta fullföljer
så in i döden
så som i livet
en existens av blindhet och andlig skelögdhet.
och darrigaste
handled
är lidandets
och slutångestens
mardrömslika dödssärk
som nu falla över hennes dödsbädd,
hennes nakna kropp
och
hennes vidöppna ögon
(hon dog plötsligt och slagen av skräck).
detta fullföljer
så in i döden
så som i livet
en existens av blindhet och andlig skelögdhet.
EN KORT DIKT OM KÄRLEK OCH VAD KÄRLEK EGENTLIGEN ÄR
kärlekens vansinniga kraft
rinner silande genom ett panteon i upplösningstillstånd
där dumt belåtna gudar och flammigt rasande gudinnor
hugger järndolkar i varandras ryggar
i hätsk kamp över kärlekens krona.
vad är kärlek? ---
guden ler förnöjt med kuken i sin gudinna,
gudinnan jämrar sig och förbannar sin gud:
inte ens de vet.
kärleken är ett evigt blödande köttsår
på en ännu evigare kosmisk kropp
vars blödningsrubbade blod aldrig levrat
tills ni kom med ert andliga hemostatika ---
och allt för oss förstörde.
rinner silande genom ett panteon i upplösningstillstånd
där dumt belåtna gudar och flammigt rasande gudinnor
hugger järndolkar i varandras ryggar
i hätsk kamp över kärlekens krona.
vad är kärlek? ---
guden ler förnöjt med kuken i sin gudinna,
gudinnan jämrar sig och förbannar sin gud:
inte ens de vet.
kärleken är ett evigt blödande köttsår
på en ännu evigare kosmisk kropp
vars blödningsrubbade blod aldrig levrat
tills ni kom med ert andliga hemostatika ---
och allt för oss förstörde.
30 aug. 2015
28 aug. 2015
27 aug. 2015
26 aug. 2015
The Intra-Collapse of Language (Aug. 26, 2015)
parched lips were sewn together with speechlessness
as the teethless wanderer sold his silence for the price of a whore
and fed his children it in hoarse mouths raped to reticence
before he hung himself from the rope of regret
the wanderer got aroused from the black smoke of the sacrificial pyre
emerging from the scorching ruins of reason
that is cooling in the stench of the vapor of flaming words
in the ruinous basilica of no-thing-ness and truth
complete and utter hopelessness befalls the wanderer
and an unutterable sequence of words takes hold of his throat;
anti-clockwise and chaotic evolution of written and spoken language
ends in confusion at worst and total death at best
dark endless oceans of neglect and of pain
spill over to the shores of redemption and logic
as the wanderer tore out the last pages of his thousand-year diary
his prayers became ashes left of the bonfire of speech
the revokation of literature becomes a cancer
and scribes become property in brothels and on the fields of cotton;
carved in the stele of dementia and abandon
is the concept of unable-ness of verbal expression
all known languages deteriorate from within
collapsing inward in vain with a taste of sarcasm
sentences dilapidate like fucking n.y. towers
and stumble on their own feet which is grammar
i am the changeling born of the mother of anti-tongues
tucked softly in the crib of phonetics and grammar
to stir revulsion and dissentment between man and language
and to put to exposure the fragility of it all
the hobo of existential sophistry veils life in noise
the golden rhymes distort as if heard through a raspy filter
the wanderer walked astray lost in psychotic monologue
with his feet splashing in a puddle of his own rancid piss
god can not carve words on your canvas of flesh and blood
why do you ask your him, or her, or it, to beshrew himself; herself; itself
over your worthless life; i do not think your god can speak at all
let alone understand english, or your sorry excuse for it
divine omnipotence is a hoax and a string without end
and solace is a land mine planted in the yard of the home of our upbringing
language is a bridge between yesterday and tomorrow
and i, the terrorist, plant bombs at its foundations
hearken:
it is a measure of coming of health to question the absolute truth with nausea
it is a criterion of autonomy to doubt the genuinity of language
it is a sign of confusion and disorientation
to take for granted the intrinsicality of the qualia of words
and it is the eternal feeling of perplexity contra the weirdness of language
that is the measuring rod of intellect and numinous potential.
language is as much the crucible of logic and emotion
as it is the washbord of our spiritual fabric
and it is with the boiling waters of this melting pot
the individuist transforms his muck into his cleanliness
as the teethless wanderer sold his silence for the price of a whore
and fed his children it in hoarse mouths raped to reticence
before he hung himself from the rope of regret
the wanderer got aroused from the black smoke of the sacrificial pyre
emerging from the scorching ruins of reason
that is cooling in the stench of the vapor of flaming words
in the ruinous basilica of no-thing-ness and truth
complete and utter hopelessness befalls the wanderer
and an unutterable sequence of words takes hold of his throat;
anti-clockwise and chaotic evolution of written and spoken language
ends in confusion at worst and total death at best
dark endless oceans of neglect and of pain
spill over to the shores of redemption and logic
as the wanderer tore out the last pages of his thousand-year diary
his prayers became ashes left of the bonfire of speech
the revokation of literature becomes a cancer
and scribes become property in brothels and on the fields of cotton;
carved in the stele of dementia and abandon
is the concept of unable-ness of verbal expression
all known languages deteriorate from within
collapsing inward in vain with a taste of sarcasm
sentences dilapidate like fucking n.y. towers
and stumble on their own feet which is grammar
i am the changeling born of the mother of anti-tongues
tucked softly in the crib of phonetics and grammar
to stir revulsion and dissentment between man and language
and to put to exposure the fragility of it all
the hobo of existential sophistry veils life in noise
the golden rhymes distort as if heard through a raspy filter
the wanderer walked astray lost in psychotic monologue
with his feet splashing in a puddle of his own rancid piss
god can not carve words on your canvas of flesh and blood
why do you ask your him, or her, or it, to beshrew himself; herself; itself
over your worthless life; i do not think your god can speak at all
let alone understand english, or your sorry excuse for it
divine omnipotence is a hoax and a string without end
and solace is a land mine planted in the yard of the home of our upbringing
language is a bridge between yesterday and tomorrow
and i, the terrorist, plant bombs at its foundations
hearken:
it is a measure of coming of health to question the absolute truth with nausea
it is a criterion of autonomy to doubt the genuinity of language
it is a sign of confusion and disorientation
to take for granted the intrinsicality of the qualia of words
and it is the eternal feeling of perplexity contra the weirdness of language
that is the measuring rod of intellect and numinous potential.
language is as much the crucible of logic and emotion
as it is the washbord of our spiritual fabric
and it is with the boiling waters of this melting pot
the individuist transforms his muck into his cleanliness
19 aug. 2015
L I V Ä R K R I G Ä R A L L T
l
i
v
livet
är
död
livet
är död
livet är död
livet är allt
livet är krig
livet är krig
livet är krig
livet är krig är allt
livet är en dolk i hjärtat
livet är blodstänkta åkrar och muskiga hav
livet är vintrar utan slut och somrar utan svala
livet är träd utan löv och bädder utan börd
livet är änglar nedkörda i leran
livet är brustna vingar och tårsprängda ögon
livet är krossade vener, en trasig nimbus och rutten efterbörd
livet är stalaktiterna av barnbäck från kerubernas rödpiskade ändor
livet är itubrutna glorior i våra avträdens smuts
livet är irrlärda sinnen slukade av djävulens villfarelser
livet är de som höjer de sju kalkarna
livet är de nattsvarta exegeterna som demystifierar sfinxens nyck
livet är tungorna som slickar himlar i plural
livet är sandstormen över uråldriga massgravar
livet är de öppna sårens kapell
livet är de spetälskas böner om vatten
livet är de synderna som söker förlåtenhet i döden
livet är elektro-bio-kemo-socio-ego-psyko-spirituell självdöd, eller inte
livet är en livmoder gröpt ren från levrat fett
livet är uppenbarelser i tusental
livet är krig är allt
livet är en dolk i guds hjärta
livet är krig
livet är krig
livet är krig
livet är allt
livet är död
livet är
död
livet
är
död
d
ö
d
i
v
livet
är
död
livet
är död
livet är död
livet är allt
livet är krig
livet är krig
livet är krig
livet är krig är allt
livet är en dolk i hjärtat
livet är blodstänkta åkrar och muskiga hav
livet är vintrar utan slut och somrar utan svala
livet är träd utan löv och bädder utan börd
livet är änglar nedkörda i leran
livet är brustna vingar och tårsprängda ögon
livet är krossade vener, en trasig nimbus och rutten efterbörd
livet är stalaktiterna av barnbäck från kerubernas rödpiskade ändor
livet är itubrutna glorior i våra avträdens smuts
livet är irrlärda sinnen slukade av djävulens villfarelser
livet är de som höjer de sju kalkarna
livet är de nattsvarta exegeterna som demystifierar sfinxens nyck
livet är tungorna som slickar himlar i plural
livet är sandstormen över uråldriga massgravar
livet är de öppna sårens kapell
livet är de spetälskas böner om vatten
livet är de synderna som söker förlåtenhet i döden
livet är elektro-bio-kemo-socio-ego-psyko-spirituell självdöd, eller inte
livet är en livmoder gröpt ren från levrat fett
livet är uppenbarelser i tusental
livet är krig är allt
livet är en dolk i guds hjärta
livet är krig
livet är krig
livet är krig
livet är allt
livet är död
livet är
död
livet
är
död
d
ö
d
A P O K A L Y P S
himlakropparna ställer sig i profetiskt räta linjer -
och ingenting händer.
hela rymden står i opposition ---
mot vår sol.
kaosinfernot av spetälska och dysenteri
smäller med sina käftar
över det kosmiska maktspelets kulisser.
kopparbojor bundna till ett tätt mörker
blänka i ett sken från en sol som aldrig funnits.
råttor kackerlackor satans slamkrypande iglar
redo att störta den mänskliga familjen.
skeppsbrottens estetiska skönhet och dragningskraft
berusa oss snärjda i falska känsloliv.
kärleken är ett evigt blödande köttsår
på en ännu evigare kosmisk kropp
vars blödningsrubbade blod aldrig levrat
tills du kom med ditt andliga hemostatika ---
och allt för oss förstörde.
och ingenting händer.
hela rymden står i opposition ---
mot vår sol.
kaosinfernot av spetälska och dysenteri
smäller med sina käftar
över det kosmiska maktspelets kulisser.
kopparbojor bundna till ett tätt mörker
blänka i ett sken från en sol som aldrig funnits.
råttor kackerlackor satans slamkrypande iglar
redo att störta den mänskliga familjen.
skeppsbrottens estetiska skönhet och dragningskraft
berusa oss snärjda i falska känsloliv.
kärleken är ett evigt blödande köttsår
på en ännu evigare kosmisk kropp
vars blödningsrubbade blod aldrig levrat
tills du kom med ditt andliga hemostatika ---
och allt för oss förstörde.
S O M E N B L Ö T H U N D
som en blöt hund ruska vi oss
och skaka av oss
förtvivlans och maktlöshetens damm
från glasvingar av våld och tårar.
vi följer trevande efter oss själva
som hund efter husse
på vår svartkolnade väg till sollösa fält
där apokryfa exegeter
klättrat jacobs stege i nedgående led,
krossat oblater med tänder av stål
och drucka sig fulla
av jesus påstådda blod
i benkyrkan vid vägens allra slut
vars portar är låsta
vars nycklar, begravda
under kalla eldar, brinnande is
där livsstyrkans strålljus
går igenom som ett bronsspjut
livets gnistrande dodekagon
och klyver alla färger
till spillror av sanning
som dunstar sedan
genom existensens blodröda prisma
och lägger sig som ett nukleärt stoft
över alla vaggor
alla kapell
alla åldringshem
och alla griftegårdar
som vi känner till
och någonsin kommer
känna till.
vi dränka oss själva
i en längtan efter en förlorad guldålder
som kanske aldrig fanns;
metafysiska svallvågor piska
vår besvärjelses stränder
med salt och sand och havets fulaste fisk
vars äckliga ögon stirra
upp emot hemliga myters vakttorn
som lysa med satans rödaste giftöga
över vårt altare.
se oss ---
hur vi nu överlever en värld
mer benägen att ge upphov till smärta,
än till något annat.
och skaka av oss
förtvivlans och maktlöshetens damm
från glasvingar av våld och tårar.
vi följer trevande efter oss själva
som hund efter husse
på vår svartkolnade väg till sollösa fält
där apokryfa exegeter
klättrat jacobs stege i nedgående led,
krossat oblater med tänder av stål
och drucka sig fulla
av jesus påstådda blod
i benkyrkan vid vägens allra slut
vars portar är låsta
vars nycklar, begravda
under kalla eldar, brinnande is
där livsstyrkans strålljus
går igenom som ett bronsspjut
livets gnistrande dodekagon
och klyver alla färger
till spillror av sanning
som dunstar sedan
genom existensens blodröda prisma
och lägger sig som ett nukleärt stoft
över alla vaggor
alla kapell
alla åldringshem
och alla griftegårdar
som vi känner till
och någonsin kommer
känna till.
vi dränka oss själva
i en längtan efter en förlorad guldålder
som kanske aldrig fanns;
metafysiska svallvågor piska
vår besvärjelses stränder
med salt och sand och havets fulaste fisk
vars äckliga ögon stirra
upp emot hemliga myters vakttorn
som lysa med satans rödaste giftöga
över vårt altare.
se oss ---
hur vi nu överlever en värld
mer benägen att ge upphov till smärta,
än till något annat.
18 aug. 2015
15 aug. 2015
13 aug. 2015
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)