609

SVENSKA SPRÅKET
fantasier. det är svårt att förklara men ibland kan jag liksom sugas in i mörkret. jag är rädd för mörkret. men jag sugs in i mörkret ändå. när man lägger sig i sängen, släcker lampan och blundar. som en spänning i axlarna, att något sveper sig närmare inpå en. fantasier. jag kan befinna mig i en subjektiv fantasi. men det finns mycket obehagligt där. ändå sugs jag in i mörkret. det är som en hemlig värld, där det yttersta är att fantisera sig absolut ingenting alls.

SVENSKA SPRÅKET
paranoia. och jag börjar uppleva världen på ett subjektivt sätt. men jag är så fruktansvärt medveten om att det är subjektivt, fast samtidigt lika legitimt. man klyvs. och det är som om bara genom att klyvas kan man bli hel. det finns en mild krypande extas i det hela svallandet. men det är något annat det där. i fantasin om ingenting.

SVENSKA SPRÅKET
vad finns det jag vill berätta undrar jag. jag vill berätta att orden inte räcker till. vad kan jag berätta allt jag kan berätta är att jag inte kan berätta. det finns ingenting att säga, allt är sagt! det döljer sig redan i allting. kartor och recept. man måste bara leta! hur ska jag sätta ord på det här. och varför! ja, att jag ens skriver, där finns svaret med. ni har väl förstått; svaren är frågorna och frågorna är svaren? upp är egentligen ner, men samtidigt är det inte så. man kan bli rädd i förstånd, salig i förvirring. två är ett tte rä åvt.

SVENSKA SPRÅKET
ni kan skrika så hiskeligt, men ni stannar sällan upp för att höra vad det är. det är som om det rinner något förfärligt ur oss alla. så har det alltid varit och det är ju det som gör oss till oss! smittor i mässandet, virus i språket, sjukdom i själen. kan ni inte i alla fall ibland höra "jag dör" i alla grottmålningar, skyskrapor, samtal och speglar. något instängt litet spöke försöker ta plats i huset. foten försöker nudda marken. ni gråter ju er egna syndaflod.
säg mig! kan du vara tyst?

SVENSKA SPRÅKET
jag äter upp mina egna spyor och vet jag vad jag har i mig. jag hör vad det är och det är tyst! tänk på vaccin, hur det fungerar. jag kan inte låta bli att läsa, se och höra dåtidens profetia. här är den igen, har du börjat hosta än? det kanske även rinner ur näsan, punkturskadorna mellan benen och nu börjat växa ur skinnets porer? har du börjat stamma? det försvinner inte förrän du ser att det finns där.
kan du se det som inte syns? höra det inte som inte låter? läsa orden jag skriver som pappret och det vita som texten?