T H E E N D C O M M U N E

P Å    E N S A M M A   K V Ä L L A R

jag är för ung för att dö - men för trött för att leva.
ibland, på ensamma kvällar, känner jag så,
     när jag
   på ensamma kvällar
ler i sarkasm
   över kärlekar jag förlorat.
jag ställer mig på knä på ensamma kvällar
   och dör sakta men snabbt;
min kropp kastas till jorden
   som sväljer mig i en tugga:
   jag är arkebuserad
som lebensunwertes leben
i mitt alldeles egna tusenåriga rike.