bortkomna
i ett fasansfullt tarmsystem
är ni som Jona,
men Guds röst fyller svagt
denna ödslighet,
som heter havet.
er livsglädje var för stor
för att silas i valens borst -
nu finnes den ej längre med er
och Guds kärlek rostar snabbt
i denna ödslighet,
som heter havet.
på havets sjunkleriga botten
i ljuset av hundra anemoners bränning
vilar djupt den dödsextatiska gudinna
som härskar över alla muränor
och kopplar den sovande leviatan
i en grimma av läder.
ett virvelkaos av vatten
tumlar längs hennes fjäll -
och absorberar allt.
härute finns bara en sanning: vatten -
och detta är långt före någon av er kunde simma,
i ödsligheten,
som heter havet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar