17 maj 2015

här kommer bilden igen. jag var tvungen. kände att. jag. måste berätta. när jag låg i sjukhussängen. det var ingen ny tanke, rent intellektuellt. inte alls. mycket bekant idé. det är det svarta i min hjärna. men. tanken. jag blev hänförd. stirrade in i såret. försökte se. något. vadsomhelst. vet inte vad jag förväntade mig. men jag hoppades på någon typ av hallucination eller vanföreställning när jag stirrade in i såret.
och då slog det mig. igen. hela kroppen. det är ju bara. 
kött.
muskler.
ben.
senor.

men
JAG
ÄR.
HUR
FAN
ÄR
DET
MÖJLIGT
HUR
GÅR DET
IHOP

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar