ibland undrar jag vad FAN jag håller på med
vad vi håller på med
ibland undrar jag om det är vi som styr Slutkollektivet, eller om det är tvärtom - styr det oss?
jag älskar alla mina fina bröder och systrar, men
ibland blir jag rädd
men oftast inte
men ibland behöver jag ventilera
att ta ett litet tag luft - kolla på hockey-vm och röka en holk -
få en (välbehövd?) paus från detta regelrätta vansinne som vi håller på med
fyfan va vidrigt det kan vara att känna sig själv
när jag var 15 år och ville tänja på gränser, ja rentav krossa dem,
så kunde jag inte i min mest perversa fantasi föreställa mig vad jag och mina älsklingar
skulle spy ur oss i framtiden
det hela har gått för långt, vi har nog i viss mening tagit oss över barriären till det som bara inte är okej.
vi glömmer bort hur vansinnigt det är, som händer
det är fruktansvärt
i ordets ursprungliga bemärkelse -
sanna nu dessa ord.
samtidigt som vi är världens mest edgy jävla fittor - så är vi världens mest timida och skräckslagna lammungar. vi är så jävla töntiga och det finns dagar ja bara vill abortera hela jävla skiten för att det inte känns äkta.
vi dikterar:
endast
kärleken
triumferar
i slutändan
i mitt liv finns det bara en kraft som är starkare än hatet
det är nämligen just kärleken
vi utger oss aldrig för något vi inte är - bara ibland
på riktigt dåliga dagar
men dom blir färre
för varje månad.
minns evigt vad IKON THE VERBAL HOLOGRAM rappade:
"to endure contradiction is a high sign of culture".
nu slutar vi låtsas.
vi är riktiga äckelgrisar
som rotar och bökar
bland vårt eget träck
efter små frön av briljans
som ibland blommar
och då gör vi saker som ni ser här
leve Inanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar