kerubers pilar återstudsa
mot ögonlock av järn,
och vargbarn smälta in i det vilda
vid första vittring av människa.
femton hundra tusen tungor slicka
i en diabolisk cunnilingusakt
med självaste solsystemet -
torkad säd kittla tallösa läppar.
keruber fastna med blickar
in i förintelsens smältugnar
hej mamma, hej pappa -
ögonfransar skälva som strängar.
de lilla ängaliven förgås
i en slutgiltig orgasm av likstelhet;
en extatisk kraft, som i greppet av en krigarinna
skulle omstörta universa i pluralis
men som nu innesluts besviket
och vissnat som en maskros
till grått, grått stoft
någonstans inuti ett hjärta,
som förbittrat all sin glöd:
saltkokade själar hänga på krok i slaktboden
som tillhöra livet självt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar