assurbanipals bibliotekarier

mina tankar är malda
i den mesopotamiska mytvärldens kvarnar.
min eteriska varelse
kokar på svaga flammor
i den assyro-babyloniska diktningens järnkittel.

jag är - assurbanipals biblotekarie.
bortglömda vokabulär
fattar blå eld på min tunga, och förångas mytiskt:
en arketypisk kondensering
av hundra kaosvarande tankeförlopp
som får gilgamesh själv
att svettas och spotta i frän avundsjuka.

en cancerbrand brinner i horisonten - i mig -
men därom finns ingen rök.
självuppfattningssjälvantändning
bränner oss alla: omfamna, fly;
valet är din lott, ditt svärd.
det ljusa året tvekar alltid, bäddat i kulen natt.
för att det gör ont – livsfarlig smärta -
när knoppar blommar
och slår ut
längs de två stora floderna
på vårdagjämningens första timme –
inannas väldiga tårar ringlar
som giftiga ökensnokar,
och vattnet flödar sedvanligt bittert,
men av evig, evinnerlig nöd.

inbundna
i ensamheter
som i dess oerhörda kraft
skakat de sista vandringsduvornas
psykiska grundvalar
sitter de lärda i giktbrutna ställningar
under den högsta gudens diĝir
i assurbanipals bibliotek.
all samlad kunskap här – ett bländverk,
ett häxbål av lögn och irrlära -
tio tusen steg i vansinnig riktning? – eller
ett människans yttersta monument;
vårt intellekts och våra existentiella förkunnelsers
allra sydligaste vakttorn?

må så vara!
det är min arvedel, dechiffrerandet -

en bländande fantasmagori av nedärvd visdom
som strålat nukleärt  
genom generationer –
jag är assurbanipals bibliotekarie;
mitt bröst dånar med assyriskt krigiskt dön.