självbedrägeriet

en åsklik näverlur smeker vidderna -
ikväll rör sig vargen ovanligt nära byarna.
månen kastar ett fullt lömskt öga
och kåtslagna skökor förenas med svagnackade oxar
under högt hängda mistlar av tyfus och gonorré.
mödrarna känner oro
och en diffus känsla av förtret
som vibrerar håligheten i deras bröstkorgar
där själen en gång rungat vildsint
men nu ersatts bittert
av mödraskapets tunga boja.

fäder byter oförståelse mot raseri
men inte ens sjuttiotvå rapp av brännande läder
kuvar en djävuls ögon -
i uppror samlas alla barnen
och dränker sig själva
i den bottenlösa himmelen -
en stank av härsket blod lägger sig.

barnen sprudlar av upprymdhet
vid åsynen av de fallande stjärnorna:
önskningar detonerar som kraftfulla bomber
över ögonvitor som briserar i katarakt
men det har alltid varit för sent -
stjärnorna är redan döda.
de dog för en lång tid sedan,
och sålunda gjorde även deras drömmar.
imorgon kommer dom att bli varse
denna gastkramande
och järnhårda verklighet.
men först ikväll -
en självbedrägeriets sista natt.