T H E E N D C O M M U N E

DEN ONDA TROLLPACKAN I SKOGENS MITT

det bor en urgammal smal kvinna i ett hus i en skog.

hennes former och dimensioner
är inte alltid att beskrivas
som något mänskligt eller även värdsligt.

ibland tar hon skepnad
av denna åldrade, skrupliga skogsgumma,
men det finns dagar
då hon är ord
 av mardrömsk poesi.

en ond estetik, en ful och hemsk estetik.

en groteskt och kontraintuitivt formgiven människofigur
utan något egentligt mänskligt i henne.

hennes klumpfot slutade aldrig vanställa,
hennes smak för ve och död, lika så.

ett äckligt anlete är svettbelagt,
med en torr och krokig näsa som nästan rinner
ur det pinade, rynkiga ansiktets mitt.

två gapande ögon, två broskiga öron,
ett hud som är ett läder hundraårigt.

ett grått pulver dammar hela hennes kropp
som är svept i vampyrens begravelseduk.

hennes naglar på fingrar och tår
dog aldrig döden hon genomlevde.

skatter gömda i häxstugors krypgrund
 och i enorma mässingkittlar...

koagulerat pineblod och alldeles för gammal talg.
morgonstjärna, kastanj och viol,
paddhår och häxors vårta.

 varulvska trollformler ordas
 i ljuset av den zigenska kättarmånen

yrvaken urgammal siarmakt!

   ockult nattjämning väntad på,
   förstådd och förväntad
   med en medvetet gömd och missbetrodd zodiak
   som enda vägvisare!

    brutna gränser,
    rivna kontrakt med den andra sidan!

mörka djävlars omen är mörka djävlars välkomst!

och en nedåtvänd hästsko över dörren
kungör hennes ankomst...

ombesjungen bejublad förlossning
  från kött och märg,
  till slut.

elddop och stålbad!
tungor av glöd som flammar
 och fördelar sig och riktar sig
 och spottar sitt gift åt varje håll.

  häxeri och mörkerriter...