. . . . . DU ÄR ALLT SOM FUNNITS OCH 
NÅGONSIN SKA FINNAS EN SPJUTSPETS 
I FLINTA UNDER EN INLANDSIS SKAPAD 
AV SÖNDERFALLEN TEKNOLOGI DU ÄR 
ETT FRAMGÅNGSRIKT MISSLYCKANDE
EN UPPENBAR PARADOX MED FACIT ETT 
NEUTRUM EN ELD EN IS ETT SNÖTÄCKE EN 
LAVIN SOM ARBETAR SIG UPPÅT MOT 
BERGETS TOPP OCH ETT SÅR SOM INTE 
BLÖDER DU ÄR EN KULA UTAN UTGÅNGSHÅL
OCH EN TERRORHANDLING UTAN 
OFFER DU ÄR MÄNNISKA OCH JAG HATAR 
DIG SÅ SOM JAG ÄLSKAR DIG DRA ÅT 
HELVETE ÄT NU MIG TILLS VI BÅDA 
SVÄLTER IHJÄL  . . . . . ?

P Å    E N S A M M A   K V Ä L L A R

jag är för ung för att dö - men för trött för att leva.
ibland, på ensamma kvällar, känner jag så,
     när jag
   på ensamma kvällar
ler i sarkasm
   över kärlekar jag förlorat.
jag ställer mig på knä på ensamma kvällar
   och dör sakta men snabbt;
min kropp kastas till jorden
   som sväljer mig i en tugga:
   jag är arkebuserad
som lebensunwertes leben
i mitt alldeles egna tusenåriga rike.

jag är rädd och kanske är jag feg
jag vill, men jag kan inte
jag kan, men jag vill inte
tvekar inför det
vet inte vad det är
lyssnar, förstår inte vad jag hör
slutade tala, kan inte språket längre
man ska väl vara rädd kan jag tycka
men kanske är jag feg

the cover art for the first demo album from Lapis Lazuli

jag vet ingenting, förutom att
   det ligger en hund begraven
   i abrahams bakgård

jag vill dricka dig

ett jättebra tips:
skriv brev till folk men skicka dom inte, ha kvar dom i en gömma

biokemi

nej nej nej
nej nej

nej nej nej
jo jo

(bulta bulta bulta bulta bulta bulta)
nej nej nej
nej nej
nej nej nej nej nej nej nej
nej jo nej

(bulta bulta bulta bulta bulta bulta)
bälta bälta bälta bulta
nej nej nej
nej nej nej nej nej
ge mig nej
nej nej nej nej nej nej nej
nej nej nej nej
nej
nej nej nej nej

bultabultabultabultabultabältabulta
nej nej
nej
nej
nej
nej nej nej ge mig nej
ge mig nej
gå hem
nej
nej
nej
nej
nej
nej
nej
vill ta
nej nej nej nej
nej
nej

nej



jo

   MIN    KROPP    ÄR    EN   
                     B O N I N G

min kropp är en boning av sprucken betong,
med skadedjursproblem
och en avhysningsorder fastnaglad på ytterdörren.
min själ är en obetald räkning -
     till Gud själv.

     allting som andas
    har en pistolmynning mot nacken
och tvingas genomgå
    en försoningsprocess
utan pardon och barmhärtighet:
     först genom att leva
     och sedan genom att dö.
allting som lever
måste betala det yttersta priset
för ett brott som aldrig begåtts
utan som överlåtits
far till son, mor till dotter
genom evigheterna,
      och till denna stund.

jag trodde skulder avskrevs vid döden -
     jag får tänka om.
vi lever enbart
på villkor av våra föräldrars livslånga skuld
     till livet självt. 

vi, de hopplösa barnen, en avbetalning.
men alla vägar leder till slutet,
så varför betala tillbaka?
i min saga kan självmördaren också vara hjälten,
och kanoniseras
     för sin bedrift -
sin aggressionshandling
     mot livet
          som sådant.